Auschwitz Birkenau
Som ni vet så åkte jag ner till Polen med min klass + några andra klasser för att bland annat åka till koncentrationslägrerna Auschwitz 1 och Auscwitz Birkenau. Dock glömde jag min kamera på vårat motell/vandrarhem när vi åkte till Auschwitz 1 så jag kunde bara ta bilder med min mobil. De bilderna får ni se någon annan dag, måste lägga in bilderna i datorn och så.
Men så länge så kan jag visa några bilder från Birkenau istället. Birkenau är det större lägret där miljoner människor dog.
Det var mycket blandade känlor när man gick där. Jag, Emelie och Simon tog det hårdast. Vissa sa att de inte kände någonting alls. Att det var tråkigt att gå där. Jag tyckte det var en fantastisk upplevelse, så himla intressant!
Jag personligen kan inte förstå hur man kan vara på ett ställe och få det berättat för sig hur människorna där blev bahandlade som ohyra och dödade som flugor och säga att man inte känner någonting. Att man inte kan ta in något och att man inte blir berörd. Det är så oförståeligt för mig. Jag blev så arg, besviken och upprörd när jag hörde folk säga så. HUR FAN kan man inte bli berörd på ett ställe som Auschwitz?! Det är verkligen ofattbart för mig. Jag blev berörd som fan. Svårast var det att se den lilla dammen utanför en av gaskamrarna och veta om att där, precis där, hade hundratusentals människors aska blivit dumpat.
Jag blev inte lika berörd i Birkanau som jag blev i Auschwitz 1, även om jag blev oerhört berörd. Men jag tror det beror på att i Birkenau fick man mer se vart de levde och höra hur överlevare hade berättat hur det var där inne. För på Auschwitz 1 fick man se deras tillbehörigheter, fler bilder på de fångar som var där och så fick man se filmer. Där var det svåraste för mig att se på barnens skor.
Jag har, som de flesta vet, en lillasyster. Hon fyllde nio år i år. Jag tänkte på henne så sjukt mycket när jag fick se de små skorna. Min friska, underbara, glada lillasyster. Där inne kan någon annans friska, underbara, glada lillasysters skor ligga. Och sen så fick vi se filmer på hur de hade levt innan de kom till lägret. Jag bröt ihop totalt där inne. En liten blond tjej i min systers ålder skulle sätta sig på en cykel i en av filmerna. Hon skrattade och var glad. Hon påminde mig om min lilla fina syster. Det tog så hårt på mig att jag inte klarade av att gå in dit igen när vi fick gå fritt en tid.
Jag vill åka tillbaka till Auschwitz 1 och Auschwitz Birkenau. Jag vill veta mer, höra mer, ta in mer. Och framför allt, förstå mer. För jag kan inte förstå riktigt. Hur kan fullt friska människor hålla i ett koncentrationsläger? Och hur farao kan ett koncentrationsläger vara LAGLIGT att hålla i? För det berättade våran guide, att lägret var tvunget att ha bassänger med vatten ifall det blev en brand för att vara lagligt, så när lägrena hade skaffat de så var det fritt fram.
Jag vill ta med mig min kamera till Auschwitz 1. Och jag vill ha samma guide som vi hade, för hon var så himla bra. All kärlek till henne!